Med diktsamlingen debuterar Rantala Bonnier som poet och författare. Han diktar om att att leva med acne, vilket han gör med en musikalisk rytm. Texterna växlas med mentala villfarelser och kroppsliga skildringar. Språket flyter samman, ordvalen är rytmiska, strukturen känns fri.
Läs hela recensionen på Facebook
Läs mer om Johan Rantala Bonnier
Författaren kan sin hantverk och är väl förankrad i filosofins komplexa frågor. Kanske han just därför kan tillåta sig att spränga det invanda och kasta sig ut i en ”omvänd” rymd som den science fiction- författare han är. Han utnyttjar moseböckernas fantastiska bildspråk väl, det blir fantasy eller stundvis ett slags dataspel.
Författaren, KG Johansson, hade säkert roligt när han skrev dessa noveller med stöd av sin vän Jan Ferm som gjort fantasifulla bilder till texterna. Jag antar att dessa 2 har sina fans.
Jag har i alla fall haft väldigt skojigt under denna resa och jag hoppas andra också kan utmana sig och det invanda i en Rock-and-Roll musikalisk text
Läs hela recensionen på Dast Magazine
Läs mer om KG Johansson och Jan Ferm
Om att skriva om den andre och att hitta kopplingar mellan Gettysburg i Amerika och Bäverns gränd i Uppsala. Och mycket mer!
I 9e avsnittet av Dinter utan filter.
Med författaren, kulturjournalisten och samhällsdebattören Ola Larsmo.
Dinter utan filter produceras av förlaget Ekström & Garay.
” … en encyklopedisk roman som hela tiden sätter krokben för sig själv med flit, en hyperintelligent totalroman som oupphörligen flirtar med annan totallitteratur, Mann, Perec, Sterne, de tyska romantikerna … Melville.”
– Kristoffer Leandoer, SvD
Se avsnittet på SVT Play
Opera-Lars slår till med Dan Giljotins halsbrytande analyser. Aftonblaffan fäller bilan över Dagens Nonsens.
Musik: Vengeful, bitter hatred ur Lucia di Lammermoor (Cruda, funesta smania; Donizetti). Hoffmanns Äventyr av Jacques Offenbach, Lindorfs aria ”I kärlekens konst är jag bakom”.
Produktion: Lars Henriksson, Samuel Edvardsson och Telegrafstationen
Glöm inte att prenumerera på vår kanal för fler videor.
Bergenwitt är en god skribent. Hennes karaktärer är levande och intressanta och Stockholmsmiljöerna är väl beskrivna. Hennes karaktärer är levande och intressanta och Stockholmsmiljöerna är väl beskrivna. Personligen är jag inte så förtjust i det övernaturliga inslaget och jag tycker att författaren kunde ha dragit ner på sidospår och frossande i makabra mordscener, men visst är handlingen fartfylld och spännande och boken håller läsaren i ett fast grepp ända till slutet.
– Inger Wassenius, BTJ-häftet nr 22, 2020.
Läs mer om Charlotte Smeds Bergenwitt
Releasen av den svenska utgåvan av Mendelssohnkartan, översatt av Joachim Forsgren, firades den 21 oktober i Grünewaldsalen på Stockholms konserthus. Utdrag från boken lästes upp och följdes av livemusik komponerat av Felix och Fanny Mendelssohn. Efteråt träffade Diane Meur sina svenska läsare och signerade böcker.
Under torsdagen den 22 oktober på konstmuseet Accelerator träffades Diane Meur och Joachim Forsgren för ett samtal om översättning: översättarens roll, konsten att översätta, glädjeämnen och utmaningar. Samtalet spelades in och kommer inom kort att publiceras här på hemsidan.
Med släkten Mendelssohn och dess skiftande och inte sällan dramatiska öden i centrum växer skildringen till en omfattande fresk som speglar samhällets utveckling och historien med dess brokiga inslag av krig och trakasserier. Meur tar släktkrönikan till en ny nivå då hon omformar familjehistorien till en världshistoria och visar på alla människors släktskap med varandra. Som romanförfattare är hon fri att leka med biografigenren och hon gör det på ett synnerligen elegant, intelligent och humoristiskt sätt. Mendelssohnkartan är en roman som överskrider alla gränser, öppnar helt nya perspektiv och ger en svindlande läsupplevelse. Joachim Forsgren har gjort en utmärkt översättning.
Helhetsbetyg: 5.
Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ-häftet nr 23
Läs mer om Diane Meur
Debutförfattaren Claes Cilgin-Witzell vill gestalta global orättvisa och klimatkrisen genom att vända uppochner på världen i romanen ”Vår tids slut”.
I en dystopisk roman om klimatförändringar skriver den debuterande författaren och den tidigare Danderydsbon Claes Cilgin-Witzell om priviligierade svenskar som måste jaga råttor för att få mat.
Läs hela recensionen hos Mitt i Danderyd
Läs mer om Claes Cilgin-Witzell
Stig Welinder är professor i arkeologi och har skrivit en underhållande bok i Alf Henriksons anda. Texten är lättsam och väver in sagan tillsammans med vad forskningen säger. Den förtvivlade hästen på Bråvalla hed är illustrerad och har litteraturförteckning samt notapparat. Den bör främst intressera läsare med intresse för nordisk fornhistoria.
Tord Rönnholm, BTJ-häftet nr 22, 2020
Läs mer om Stig Welinder
Med små antydningar i novellerna byggs spänningen skickligt upp och man anar att katastrofer närmar sig. Önskan om ett bättre liv slutar oftast i stället i korta tidningsnotiser om mord och kriminalitet. I ett olyckligt äktenskap är det svartsjuka och underkastelse som tröstas med alkohol och tabletter. Familjens otrygga fosterbarn får lyckligtvis ett nytt hem.
– Elsbeth Hermansson, BTJ-häftet nr 22, 2020
Läs mer om Majken Lindström
I dagarna släpptes spänningsromanen Berg av ljus av Danderydsbon Linda Tregaard. Nu gör hon en kort bokturné i Danderyd.
Boken utspelar sig i Danderyd där den pensionerade polissekreteraren Majken Blad tar sig an att lösa gåtan om ett stulet spädbarn och en försvunnen kvinna.
Läs hela recensionen på Pressreader
Läs mer om Linda Tregaard
Berg av ljus är en tragisk och tidstypisk släkthistoria, som utspelar sig i överklassen. Den skildrar vad vissa är beredda att göra för att behålla sitt anseende och makt. Spännande och välskriven med bra miljö- och personbeskrivningar.
Helhetsbetyg: 4.
Gun Liverstam, BTJ-häftet nr 22, 2020
Läs mer om Linda Tregaard
@bestiarium (Fredrik Bergman):
”… Hela tiden skildrat med en klar blick. Någon onödig misär-skildring har inte lagts till. Det behövs liksom inte, historien är nog så smärtsam som den är.
Och det är verkligen en bok som gör ont att läsa, och det är bra!
I början av läsningen var jag lite ängslig: det här är Tobias S-T:s debutroman på ett litet förlag och någon ”kvalitetsstämpel” finns inte. Ett helt oprövat kort. Men ganska snart släpper jag de tankarna och sugs in i berättelsen. För det här är bra, t.o.m. riktigt bra! Vill man undvika att skakas om på djupet ska man undvika ”utifrån inget ljus…” och bläddra vidare till något annat men jag tror att det här faktiskt är en bok som kan förändra liv. För vem av oss har inte, på något plan, en erfarenhet av missbruk och beroende. Några av scenerna i boken kommer jag antagligen bära med mej en lång tid framöver och på det personliga planet är det få, om ens någon, som berört mej så starkt i år. Det ska bli spännande att se om/vad som kommer från Tobias Skog Tietz härnäst. Här finns förutsättningar för ett riktigt intressant författarskap. Min enda lilla invändning är att det finns någon enstaka komponent som känns lite ”sökt”, t.ex. det låsta rummet … Men på det stora hela är det en imponerande debut som jag hoppas når ut så gott det går. För vi behöver skakas om en smula ibland, även i den tid vi lever nu.”
@boklusens hemsida:
”Denna kunde jag inte lägga ifrån mig. Mycket berörande och gripande om en kvinnas missbruk.
Annorlunda upplägg då slutet var i början och man får följa henne många år tillbaka.
Den är ändå inte skriven på ett tungt o jobbigt sätt, tvärtom.
Läs den!!! Betyg 5/5”
@marieinsweden (Marie Eriksson):
”En välskriven, tänkvärd, intressant och sorglig bok som jag kommer att bära med mig länge. Rekommenderas varmt!”
@ellis_bokrecensioner (Ellinor Andrén)
”Denna bok är en av de bästa böcker jag läst! Jag kunde inte sluta läsa. Tankarna som boken gav lever ännu med mig. En berättelse man aldrig kan eller vill glömma. Tack till författaren @tobiastietz_hp för att du gett världen denna bok!
@skrivandedam:
”Den är skriven på ett realistiskt och trovärdigt sätt. Det märks att författaren kan sitt ämne. Berättelsen är också gripande och vacker. Trots att det är en bok som tar upp ett djupt ämne är den lättillgänglig och lättläst. Meningarna är korta och snärtiga. Den här boken gillar jag verkligen! Det är författarens debutroman! Jag läser gärna mer av honom! Bravo!”
@lillabibblo:
”Boken börjar med katastrofen, det obegripliga som inte får hända, och går sedan tillbaka i tiden. Det är ett intressant grepp. Som läsare söker man efter ledtrådar. Man försöker lägga pusselbitarna som skapar helheten.
(-)
Det är skrivet på ett sätt som känns nyanserat och trovärdigt.
Det är en ingående och innerlig skildring av ett sorgligt och tragiskt människoöde. Livets förgänglighet. Skörheten. Hur allt inte blir som det var tänkt, ibland ingenting. Hur en människa kan försaka sina egna barn. Hur alkoholen gör henne till en skugga av sitt forna jag. Osynlig. Ignorerad. Dold i mörker. Pälsen hon bär blir som en hjärtskärande symbol för det liv hon drömmer om. Ett liv hon tappat. Och utifrån finns det inte alltid något ljus till hjälp. Nyanserat, emotionellt och trovärdigt.”
@bokaktuellamaria:
”Den är tung och beskriver en kvinnas liv och missbruk från slutet och tillbaka till början. Det är ett intressant och spännande grepp och jag bryr mig enormt mycket om huvudpersonen. Det blir så mycket starkare när man vet att det kommer gå åt helvete… Det enda negativa är att framsidan är matt vilket gör att minsta lilla fettfläck blir kvar där för alltid. Även titeln återkommer lite för ofta i textmassan …
Men absolut läsvärd och en så otrolig öm beskrivning av ett tungt livsöde! Tack @tobiastietz_hp”
Läs mer om Tobias Skog Tietz
Känner du dig död som poet? Att du inte har någonting att säga? Lugn, Roger har som vanligt de bästa tipsen!
Roger: Richard Dinter
Idé & manus: Richard Dinter
Regi: Richard Dinter och Mattias Högberg
Foto och klipp: Mattias Högberg
Glöm inte att prenumerera på vår kanal för fler videor om skrivande.
Mendelssohnkartan av Diane Meur – nu på svenska
Mendelssohnkartan (La Carte des Mendelssohn) av Diane Meur utkom i Frankrike 2015 och publiceras nu i svensk översättning av Joachim Forsgren på förlaget Ekström & Garay. Publiceringen görs i samarbete med Familjen Robert Weils stiftelse.
Diane Meur gästar Sverige i samband med releasen den 19 oktober och deltar i samtal vid bland annat Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm och Institutionen för svenska och flerspråkighet, vid Stockholms universitet.
Mikael Törneman i Österlensmagasinet
– Efter narkotika, vapen och människor har handeln med stulna kulturarv seglat upp till en fjärdeplats på den organiserade brottslighetens marknad. De låga straffen gör det till en lukrativ bransch, säger Mikael Törneman i en intervju i Österlensmagasinet.
Läs intervjun i Österlensmagasinet
Nytt avsnitt av Dinter utan filter – med Sara Villius
”Jag gjorde en långfilm. Det tog mig 6 år fast vi bara hade 20 inspelningsdagar. Ibland tar det tid. Ibland måste man ta reda på vad man gör medan man gör det. Ibland tar det bara stopp. Processer ser väldigt olika ut för olika personer. För en del öppnas slussportarna och orden väller ut. För andra är det annorlunda. Om skrivande och tid, och en hel del annat, med hyllade författaren Sara Villius.”
Lyssna på avsnittet här
Det finns ingen uppsjö av svensk litteratur om Franz Liszt, 1800-talets demonpianist. Anders Sundströms bok Franz Liszt. Kontrasternas man blir, om jag räknat rätt, den tredje i sitt slag. Gösta Zetterberg Törnbom utgav en välbalanserad, hållbar biografi 1956. Jan Lings Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (2009) satte in fenomenet Liszt i en vid ram: författaren belyser estetik, sociologi och konstnärlig tidsanda.
Sundström gör entré från ett annat hörn av musikscenen: själv pianist beundrar han virtuosens obegripliga skicklighet och vill komma individen Liszt in på livet – utan att bli vare sig akademiskt djuplodande eller allsidigt uttömmande. Sundströms perspektiv är den beundrande försvararens. Bilden av Liszt präglas av en förstående sympati stegrad till överseende. Den dyrkade gestalten överöstes med hedersgåvor och utmärkelser: förvisso! Men att Liszt, enligt mångas vittnesmål, var påtagligt fåfäng och självupptagen borde ju också höra till bilden.
Liszts musik: ständigt kontroversiell. Som representant för ”framtidens musik” hyllad och häcklad, senare degraderad till ytlig romantiker. Men plötsligt upptäckte man en pionjär: han höll till sist på att spränga den traditionella tonaliteten! Verkligen en ”kontrasternas man”, som Sundström understryker i sin bild av en interpret som förtrollade lyssnarna då, nu även Sundström själv. Hans bidrag till Lisztlitteraturen förmedlar ett sympatiskt personligt engagemang, en påtaglig om än ensidig fascination inför en lika färgrik som svårfångad konstnärsgestalt.
– Carlhåkan Larsén. OPUS; nr: OPUS 98/september 2020
Läs mer om Anders Gabriel Sundström
Debutförfattaren Claes Cilgin-Witzell vill gestalta global orättvisa och klimatkrisen genom att vända uppochner på världen i romanen Vår tids slut.
I en dystopisk roman om klimatförändringar skriver den debuterande författaren och den tidigare Danderydsbon Claes Cilgin-Witzell om priviligierade svenskar som måste jaga råttor för att få mat.
Ett kanske otänkbart scenario idag. Men också ett tankeexperiment som kan vara viktigt, menar författaren som själv bor i Vasastan.
– Här är vi vana vid att det är tryggt, väpnade konflikter och naturkatastrofer drabbar alltid någon annan. Tittar man på klimateffekterna så är vi i Sverige gynnade även i det. Det ville jag vända på med den här boken, säger Claes Cilgin-Witzell.
”I skrivandets konst är jag bakom och söker min kärlek på Twitter. Man måste se ner på poeter, på poeter. Att få en stor artist på knä, det är mitt livs befallning. Det finns ju bara korruption för den som inte har talang. Man är rädd för mig med skäl”.
(Lindorfs aria ur Hoffmanns Äventyr av Offenbach, text Alf Henrikson, redigerad av Lars Henriksson; ur DN och Nobeltal, lätt redigerat).
Produktion: Lars Henriksson, Samuel Edvardsson och Telegrafstationen
Glöm inte att prenumerera på vår kanal för fler videor.
Sju systrar – Närgångna bilder av en chilensk syskonskara
”Min mor sa till mig: – Jag borde suttit på dig. Det hade varit bättre om du inte föddes”
Detta yttrande följer Esmeralda ”Negerläppen” genom livet, men förnekas både av mamman och av systrarna. Detta säger mycket om deras situation, både i världen och i hemmet. Som till en början är en trångbodd kåk i Chiles södra hamnstad Valparaiso, med torrdass och vattentunnan utanför dörren.
Pappan är hamnarbetare, pingstvän, kommunist, svår periodsupare med begåvning att värva sympatisörer till facket och kyrkan, men som bryter ner allt vanligt familjeliv, inte minst genom sexuella närmanden till döttrarna. Som är sju stycken med Esmeralda som den fjärde, mellanbarnet. Det är hon, Negerläppen, som för det mesta är jag-person i denna ”autofiktiva” roman om deras liv i Chile framtill diktaturen och flytten till det då förhållandevis diktaturflykting-vänliga Sverige (1974).
Mamman har funnit sig i att vara underordnad hemslitare, så trött på att föda barn att hon helt släpper till systrarna att ta hand om den sista. Men hon härskar med elakhet och misshandel av döttrarna, vill inget veta om pappans eller svärsonens övergrepp på barnen och kommer undan ansvaret för moralförtrycket av flickor och kvinnor och andra inkonsekvenser med en envis gudstro.
Det här låter som en bedrövlig berättelse, men den är inte bara hemsk utan levande och fräck, frispråkig och upprorisk, njutningsfull och spännande. Det yttre förloppet med korta beskrivningar av den lokala och den politiska bakgrunden, är nog nödvändiga men inte det viktigaste. Tortyren i ett fångläger innan Esmeralda flyr får vi veta om ganska sent, liksom hur det gått i den splittrade syskonskaran vid en slutlig återsamling i Sverige.
Författaren, och en av systrarna, söker intensivt efter sin sanna historia. Deras olika öden, läggning, kärlekshistorier, politiska åsikter och handlingar, religiösa uppfattningar, påhoppen från omvärlden, konsekvenserna av den inskränkta sexualmoralen och dess motsats. Motsättningar som är oundvikliga och driver på, som gör läsningen spännande.
Det är tankeväckande att systrarna hela tiden namnges med sina ordagrant översatta öknamn : Kotunga, Picuncha, Dödskalle med tofs, Negerläppen, Kanintänder, Råttan, Bajständer. Pappan kallas genomgående för äckliga gubben.
För Esmeraldas del tycks återberättandet snarast mynna ut i att detta inte längre spelar någon roll. Men hela berättelsen säger något annat och hennes vinkling av omvärlden och politiken, socialismen, USA:s roll, Sveriges väg utför osv visar en självklar medvetenhet. Kanske har berättarformen tillåtit att Negerläppen till slut fått bli en mer uppgiven person än författaren och läsaren.
– Bengt Ingelstam, Proletären, nr 40, 2020
Läs mer om Maria Elena Bergman
På releasen följdes coronakravet och sällskapet höll sig under 50 inbjudna för att fira resultatet av författarens år i skrivkarantän. Släppet var i onsdags på biograf Panora i Malmö, givetvis med tilltugg av hummus och oliver eftersom de befann sig på Möllevången där det finns riklig tillgång på råvarorna.
Gösta pratade om förhållandet mellan dikt och verklighet i bokens huvudtema, och om inspirationer och prövningar i skrivprocessen. Ester förgyllde med fiolen, mingel på 1,5 meters avstånd, signering, och en hög trave böcker slog följe hem med blivande läsare.
Läs mer om Gösta Lempert
Du tysta, du glädjerika sköra av är en vardagsberättelse som väcker känslor, engagerar och berör. En perfekt bok till din läsecirkel!
Läs hela recensionen på Instagram
Läs mer om David Östlund
Pärlemor är en diktsamling om längtan, efter barn, efter någon som tar hand om en som ett barn, att få höra till och ihop. Det är en samling dikter som verkligen knyter ihop det enkla med det svåra, det naturliga inom och utom oss. Jag tycker också väldigt mycket om upplägget med luftiga, traditionellt presenterade dikter i inledningsskedet och mer komprimerade prosalyriska stycken för att beskriva ivf-upplevelsen mot slutet.
Läs hela recensionen på Fiktiviteter
Läs mer om Cecilia Alstermark
Igår kväll hade vi releasefest på Vannarödsskolan i Sösdala och njöt av smörgåstårta efter en vanlig skoldag som fick en mysig men också intressant avslutning. Vi var cirka 30 pedagoger som lyssnade till mina tankar om boken Folket från East Anglia kring en fattig familjs vedermödor i 1000-talets England och Sverige.
Det blev också tillfälle till boksignering och gemytligt mingel.
Läs mer om Nils-Håkan Englund
Releasefesten på restaurang Häktet i Stockholm igår blev en riktigt lyckad tillställning! Den firades med familj, vänner och mina barns gudföräldrar. Rummet, ett chambre séparée, hade en oerhört varm atmosfär med många skratt, vin och högläsning från olika håll. Dagen förgylldes ytterligare av att jag och min hustru Anna firade yllebröllop (vår sjunde bröllopsdag). Kvällen blev helt enkelt en fullständig succé!
Läs mer om Johan Rantala Bonnier
Det har blivit en klok, varm och kärleksfull bok, skriven med mycket livserfarenhet och visdom. Och det var intressant att följa en kvalificerad överläkares kommentarer till pandemiutvecklingen.
– Ingalill Mosander, Senioren Nr 7, 2020
Läs mer om Lorenz Bergmann och Karin Listérus
Isabella Viström Bolic skildrar förortslivet med realism och engagemang och man märker att hon har inblick i miljön hon skriver om. Författaren väjer inte heller för att visa Valentinas alla karaktärsdrag och det är inte alltid man gillar allt hon gör och tänker. Sammantaget är Låt mig leva igen en verklighetstrogen och inlevelsefull bok om förorten och dess skiftande sidor.
– Anna Wilner, BTJ-häftet nr 21, 2020.
Läs mer om Isabella Viström Bolic
Jag gjorde en långfilm. Det tog mig 6 år fast vi bara hade 20 inspelningsdagar. Ibland tar det tid. Ibland måste man ta reda på vad man gör medan man gör det. Ibland tar det bara stopp. Processer ser väldigt olika ut för olika personer. För en del öppnas slussportarna och orden väller ut. För andra är det annorlunda. Om skrivande och tid, och en hel del annat, med hyllade författaren Sara Villius.
Stort och varmt tack till Sara för att hon var med
Tack också till förlaget Ekström&Garay som producerar Dinter utan filter.
Vill också passa på att be om ursäkt för en ibland något ojämn ljudbild. Vi skyller som alltid på corona och användandet av mygga.
Har ni tankar, synpunkter eller något som ni undrar över, mejla richard@richharddinter.com
Allt som brinner upp i ett avsked är en intressant och personlig diktbok, ibland kan anslaget upplevas som lite monotont, men möjligen finns en estetisk avsikt med detta. Författaren gestaltar frånvaro, avsked och mörker, men också sökande, ett tvivel som kan öppna sig mot den kristna mystiken: ”Molnen förebådar en storm / ljus slocknar / men ljus finns ändå”.
– Mikael Wallin, BTJ-häftet nr 21, 2020.
Läs mer om Cecilia Persson
När Anders Gabriel Sundström var liten, tog han en sax och klippte ut en bild på Beethoven ur sin historiebok. Bilden satte han på sitt piano och sedan dess har den karismatiske tonsättaren varit hans följeslagare i livet.
Nu har pianisten därtill blivit författare. Efter en första bok om Beethoven – förstås! – kommer nu i höst en bok om hans andra favorit, Liszt. Och snart kommer författaren själv förhoppningsvis till Värmland för att berätta mer.
Läs hela intervjun i Nya Wermlands-Tidningen, Torsdag 24 september 2020
Läs mer om Anders Gabriel Sundström
Reidar Jönssons karriär är milt uttryckt enastående, från det lysande genombrottet som förde honom ända till Hollywood och därefter en rad lästa och älskade böcker och dramatik. Sedan många år är han knuten till Österlen och det är i Simrishamn som hans böcker blir till — där kan han göra de mest svindlande resor i tid och rum.
[…]
Men han skriver inte självbiografiskt, vill han understryka.– Det är ett så dumt ord. Jag ljuger som en borstbindare. Men vissa saker i böckerna stämmer med verkligheten.
Läs hela intervjun i På Österlen, Nr 3 2020
Läs mer om Reidar Jönsson
Men det vindlande språket i denna bok ska Sandqvist ha. De ibland oändligt långa meningarna är, precis som i den förra boken jag läste av samme författare, Efterlämnad egendom (2017), fortfarande en njutning. Antalet adjektiv stör inte alls. Det gnisslar, fräser, stinker, pulserar och stänker. Det är så man skulle vilja vara där i Ryssland på den andra halvan av 1800-talet, och ta en tugga av någon av alla piroger de ständigt stoppar i sig eller fullständigt ohämmat hälla i sig av vodkan de dricker.
I detta slingrande språk finns en värme och humor jag gillar. Jag blir också sugen på att resa till det ryska landskap där denna bok utspelar sig, så som det är beskrivet med provinser som liksom aldrig tar slut. Inte minst skulle jag vilja ta mig till Anton Tjechovs födelseort, Taranrog, som han verkade hysa en hatkärlek för.
Och visst är Isaaks och Antons vänskap som skildras i boken spännande, inte minst därför att Isaak själv är jude och att jag får en känsla av att de båda herrarna är från olika samhällsklasser. Vad det innebär för en relation av förståelse och den raka motsatsen. Plus att de hela tiden har de olika konstnärliga utgångspunkterna, skrivande och målande, att ständigt stöta och blöta. Deras vänskap sätts dessutom ytterligare på prov när deras kejsar Alexander II mördas 1881. Då de antijudiska stämningarna i samhället stegrar betydligt.
Antons och Isaaks hatkärlek för varandra utgör också titeln på boken. Det är nämligen vad Isaak ropar till Anton när han får syn på honom på andra sidan floden i början på boken.
Krokodilen är en bild för hyckleri. Kräldjuret som enligt folktron brukade gråta över sina offer sedan han väl slukat dem. Det tveeggade i att med den övre delen av käken predika föredöme och lärdomar, medan den undre käken förblir stel.
– Erik Stenkula, dagensbok.com, 25 sept 2020
Läs mer om Tom Sandqvist
Samuel Beckett har skapat vår tids centrala myt eller kanske antimyt: människan är utkastad i en värld utan hopp, vi existerar men vet inte varför då Gud är död och ingen förutbestämd mening finns. Själva talet är det enda som återstår av tillvaron men det är bara en ström av meningslöst svammel.
Det som återstår av livet är att vänta på något som aldrig kommer och fördriva tiden med att berätta historier och leka maktspel. Det finns dock gott om mer eller mindre mörk och bisarr humor i Becketts pjäser och han hyllar ofta vänskapen i en kall värld.
Musik: Sången till Aftonstjärnan, Wolframs romans ur Tannhäuser av Richard Wagner.
Produktion: Lars Henriksson, Samuel Edvardsson och Telegrafstationen
Glöm inte att prenumerera på vår kanal för fler videor.
Författaren Patric Eghammer är född 1969 i Olofström i Blekinge. Han är lärare, författare och musiker. Han har en master i kreativt skrivande. Detta är hans 77:e bok.
Författaren nämner i förordet att han varit inspirerad av Peter Englunds bok ”Jag kommer ihåg”. Eghammers bok är indelad i tre delar. Del ett från tidig barndom till och med början i skolan. Del två och tre handlar om skoltiden och tonåren till och med 16 år. Totalt omfattar boken 999 minnesnedslag. Jag tycker idén är lysande. Vad minns barn och ungdomar från denna tid sedan de blivit vuxna?
Läs hela recensionen i Ölandsbladet (prenumeration krävs)
Franz Liszt, kontrasternas man är inte bara en biografi över den store pianisten och tonsättaren. Boken är också författaren Anders Gabriel Sundströms försvarstal för en musikalisk förebild som uppenbarligen betytt mycket för honom.
Att så är fallet framkommer tydligt genom hela den här entusiastiskt och fängslande skrivna boken. Rent biografiska element varvas bekymmerslöst med anekdoter, skrönor och Anders Gabriel Sundströms egen syn på hur musik för utövas.
Till exempel får vi veta att ”forna tiders amatörer många gånger var mycket drivna och ägde stor musikalisk känslighet”, något som många föredrog framom yrkesmusikernas ofta tomma och mekaniska virtuositet”. Vid upprepade tillfällen betonar författaren vikten av känsla framom teknik, något som för vissa läsare kan tyckas något motsägelsefullt: ämnet är trots allt Franz Liszt, en pianist känd framför allt för sina virtuosa framföranden.
I själva verket satte även Franz Liszt känslan främst, något som gällde under alla delar av hans karriär. När han exempelvis turnerade som aktivast i Europa under perioden 1839-1847 talades det mycket om hans persona, en mörk och mystisk man med yviga gester, bländande teknik och stora känslosvall. Han hade flera pianon på scen eftersom strängar regelbundet gick sönder. Han kunde kollapsa av utmattning mitt i konserten och måste bäras ut.
Enligt det sympatiska porträtt som målas av Anders Gabriel Sundström var allt detta genuint. Franz Liszt var ingen effektsökare i ordets cyniska bemärkelse. Han ville beröra publiken med sitt framförande, men det gjorde han genom att förmedla musikens innersta väsen, inte med ytliga åthävor.
Även de andra omtalade delarna av hans liv var genuint menade. Han gick i kloster 1863 av pur sorg – inte av koketteri som vissa samtida kritiker hävdade – efter att flera personliga tragedier drabbat honom. Även alla de omtalade kvinnohistorierna var något som drabbade honom snarare än något han var aktiv del i.
Läsaren fångas snabbt in av den entusiasm Anders Gabriel Sundström visar för sitt ämne. Franz Liszt är uppenbarligen en musiker han anser viktig att både förklara och försvara. Framställningen må vara något spretig, men samtidigt medryckande. Texten är lättläst och man får sig snabbt både grundläggande information och allehanda roliga, känslosamma och personliga berättelser till livs.
Kapitelindelningen med sina underrubriker är redig, så även om berättelsen ibland ger sig ut på en omväg hittar man snabbt rätt igen.
Ibland kommer författaren in på musikaliska beskrivningar som kräver en viss förförståelse, men det blir aldrig besvärande avancerat. Det vore också konstigt om en pianist som Anders Gabriel Sundström inte ibland gick in på detaljer gällande det instrument han delar med sitt biografiobjekt, som när han ger sin syn på pedalanvändningen i inledningen av Funérailles.
För den som föredrar mer strikt hållna biografier kan Franz Liszt, kontrasternas man ibland kännas väl vidlyftig. Några källförteckningar finns inte i texten, utan författaren nöjer sig med en allmänt hållen litteraturlista. Det gör det ställvis oklart vilka av de många anekdoterna som faktiskt kan beläggas.
Fotnoterna fyller inte en sådan funktion, utan är i stället Anders Gabriel Sundströms personliga reflektioner. Som sådana är de synnerligen obekvämt placerade i slutet av boken i stället för i sidfoten.
Detta är en läsvärd bok för alla med intresse för den klassiska konstmusiken, pianomusik eller europeisk 1800-talshistoria. Med sina 146 sidor av egentlig biografi är den ytterst överkomlig läsning, och författarens personliga tilltal är charmerande. Man kan jämföra med den där entusiastiska släktingen vid middagsbordet som berättar historia efter historia tills någon stoppar honom. I det här fallet är berättaren genuint kunnig och berättelserna välkomna.
– Henrik Herlin, Ålandstidningen, Tisdag 22 september 2020
Mästerkompositören och pianovirtuosen hyllade åländsk pianist
Efter sin bok Beethoven i Sverige (2016) gav sig Anders Gabriel Sundström i kast med en annan av musikhistoriens allra största.
Nu utkommer Franz Liszt – kontrasternas man, som bland mycket annat skildrar kompositörens möte med den åländska pianovirtuosen Alie Lindberg – vars pianospel imponerade stort på Liszt.
Den ungerska pianisten, kompositören och dirigenten Franz Liszt slog igenom som underbarn under 1800-talets första decennier. Han älskades och avgudades av många, men baktalades, förminskades och till och med avskyddes av andra. Men vad var det som gjorde honom till just kontrasternas man?
–Liszt kunde vara synnerligen extrovert och ibland nästan utmanande på scenen medan han privat var fridsam, förlåtande, ömsint, omtänksam, snäll – ja nästan försynt. Och ingen har komponerat dels så ömsinta, dels så djärva och utåtriktade stycken som han, berättar författaren Anders Gabriel Sundström.
Spännande personlighet
Det är just sådana kontraster i ett spännande livsöde som Sundström velat fånga i sin bok, som riktar sig till en bred allmänhet. Läsaren ska kunna öppna boken och läsa den med behållning utan att behöva ha några förkunskaper.
–Boken är skriven för den som vill möta en spännande personlighet och en stor konstnär, och det var Liszt verkligen – både som utövande och som skapande konstnär.
Den som läser boken kan inte ta miste på Sundströms stora passion för Liszt. Men att det skulle handla om en okritisk hyllningsskrift motsätter sig författaren.
–På våra breddgrader uppfattas det ofta som lite barnsligt och suspekt att hylla en storhet, men är det fel att uttrycka beundran över något fint i en värld som består av så mycket nidvisor och illvilja? frågar sig Sundström.
–Men boken är egentligen ingen hyllningsakt. Jag behöver inte hylla Liszt, han är redan så hyllad. Mitt syfte är att berätta om honom på mitt eget sätt. Jag har utgått från en lång rad källor och jag har inte lagt något tillrätta eller undanhållit något. Att skriva om någon är att umgås med denna person under en lång tid, och för mig framstår Liszt just så sympatisk som jag skildrar honom som.
Hyllade ålänning
Otaliga hyllmeter har naturligtvis skrivits om Franz Liszt tidigare – den första biografin över honom utkom redan 1845 när han var endast 24 år gammal. Vad kan då en ny bok om Liszt tillföra för nytt i dag?
–Kapitlet om frimureriet är unikt och innehåller bland annat ett aldrig tidigare publicerat dokument. Och även kapitlet om hur Liszt blev adlad får nog betraktas som unikt, uppgifter om Liszts väg till adelskap finns i spridda meningar här och där i Lisztlitteraturen, men ingen har tidigare gått igenom det så här systematiskt.
Något annat som inte brukar tas upp i den gängse litteraturen om Liszt men som Sundström uppmärksammar, är kompositörens hyllning av den åländska pianisten Alie Lindberg. Hon föddes 1849 i Kastelholm och började spela piano som femåring, och efter pianostudier kom hon till Liszts stjärnelev Carl Tausig i Dresden.
Tausig tog henne till Weimar där hon fick spela upp för Liszt. Han blev så förtjust att han lät henne uppträda med en egen konsert dagen efter. Där spelade hon, enligt Sundström, ”så fantastiskt att Liszt vid slutapplåden hyllade henne genom att rycka en kvist med tre blad ur den lagerkrans han bar och inför den jublande publiken ge henne dem”.
Vidare skrev Liszt ett hyllande rekommendationsbrev till Lindberg, som hjälpte henne stort i hennes fortsatta karriär som konsertpianist.
Intresse från Ungern
Musikaliskt underbarn, pianovirtuos, kompositör och dirigent – vilken Liszt vill Sundström uppmärksamma framom andra?
–För mig är Liszt framför allt en stor kompositör. Hans verklista är enorm, och en hel del inte är mycket att hurra för. Men hans bästa kompositioner är helt enastående, fullkomligt enastående – och de gör honom till en av musikhistoriens allra största.
Stor har den ungerskfödde Liszt också förblivit i Ungern, där han fortsatt ses som en nationalklenod.
Och Sundströms bok har väckt ungerskt intresse – ungerska ambassaden i Stockholm har en inbjudan redo för en kväll om boken så snart coronasituationen är under kontroll.
På måndag den 7 september klockan 18.30 sker boksläpp av Franz Liszt – kontrasternas man på Mariehamns stadsbibliotek. Då ska Anders Gabriel Sundström prata om boken tillsammans med författaren och pianisten Martin Högstrand, samt på piano framföra styckena Ungersk rapsodi nr 5 och Genèves klockor.
– Tomi Riitamaa, Nya Åland, Torsdag 3 September 2020
Roger har fått ett tittarbrev, där avsändaren vill ha hjälp att hitta sin egen röst. Självklart har Roger de bästa tipsen och han delar mer än gärna med sig!
Roger: Richard Dinter
Idé & manus: Richard Dinter
Regi: Richard Dinter och Mattias Högberg
Foto och klipp: Mattias Högberg
Glöm inte att prenumerera på vår kanal för fler videor om skrivande.
Kameliadamen, romanen om den lyxprostituerade Violetta med gott hjärta, var en enorm skandalsuccé i Paris i mitten av 1800-talet och blev tidernas mest populära opera i Verdis La Traviata (”den fallna kvinnan”) något år senare. Germont försöker här få sin son som ”lever i synd” med Violetta att lämna Paris för Provence och Rivieran så att hans dotter kan gifta sig.
I modern form känner vi denna tidlösa historia som Pretty Woman eller Moulin Rouge med Julia Roberts och Nicole Kidman.
Produktion: Lars Henriksson, Samuel Edvardsson och Telegrafstationen
Glöm inte att prenumerera på vår kanal för fler videor.
Releasefest på Mariehamns stadsbibliotek måndagen 7 september 2020
En entusiastisk skara musikälskare trotsade Corona och det underbara sensommarvädret och begav sig till Mariehamns stadsbibliotek för att höra Anders Gabriel Sundström samtala med den finlandssvenske pianisten och författaren Martin Högstrand om olika aspekter av Anders nya bok Franz Liszt Kontrasterna man. Ett mycket intressant samtal tog bl.a. upp Liszts mångfacetterade personlighet och hans insats som pianist och tonsättare. Liszts på sin tid mycket omskrivna privatliv och hans betydande humanitära insatser fascinerade publiken, och programmet avslutades med att Anders spelade två av Liszts mästerverk: den dramatiska och tragiska Ungersk Rapsodi nr 5 och den poetiska och jublande Genèves klockor. Samtal med publiken och boksignering avrundade en lyckad kväll.
Den 15 september går startskottet för årets novelltävling från Ekström och Garay, detta år är vi Sveriges största, med en prispott på 50 000 kr! Tävlingen är ett samarbete med kulturmagasinet Opulens.se, med GT, Kvällsposten och Expressen. Vi är också mycket glada över att Sparbanken Syd är med som en av huvudparterna i novelltävlingen. De har stor erfarenhet av att sponsra större litterära projekt, bland annat som huvudsponsor till Piratenpriset som delats ut till konstutövare som arbetar i författaren Fritiof Nilsson Piratens anda sedan 1989. (Årets Piratenpristagare Lina Wolff sitter i juryn för novelltävlingen.)
Tävlingen riktar sig till dig som skriver noveller på svenska och du har fram till 1:a februari på dig att skicka in ditt bidrag. Vinnaren erhåller en prissumma på 35 000 kr, tvåan 10 000 kr och trean 5000 kr. Dessutom ges de tio vinnande novellerna ut i en antologi från Ekström och Garay, samt publiceras i GT.
Vi ser detta som en unik möjlighet att upptäcka och uppmärksamma nya svenska novellförfattare. Alla får vara med i tävlingen, oavsett tidigare erfarenhet och erkännande. I tävlingsjuryn sitter flera namnkunniga författare tillsammans med representanter från förlaget och dess samarbetspartners. Kanske blir just din novell ett av de vinnande bidragen. Så tveka inte! Sätt igång och skriv en ny novell eller slipa på en som du har liggande. Vi ser fram emot ditt bidrag!
Jury: Lina Wolff (författare), Åsa Foster (författare), Carolina Thelin (Redaktör poesi och prosa, Opulens), Paul Nilsson (poet och projektledare Ekström & Garay), Christer El-Mochantaf (chefredaktör GT), Sanna Wikström (nyhetschef GT), Maria Rydhagen (chefredaktör KVP), Lovisa Åkesson (nyhetschef KVP) och Emma Lefdal (kommunikationschef Sparbanken Syd).
Läs mer om novelltävlingen och anmäl dig här
Ekström & Garay släpper Råttan Black edition av Kerstin och Johan Höfler. Författarparet Höfler debuterade 2017 med den uppmärksammade spänningsromanen Råttan. Boken utspelar sig i Malmö, en stad som författarna både jobbat och bott i. Paret har en bred bakgrund i offentlig sektor med tidigare arbeten inom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Polisen och nu sjukvården. Parallellt med sitt författarskap arbetar de heltid som läkare och socionom. I samband med detta ger sig duon ut på sverigeturné, första stoppet var såklart Malmö.
Såhär fint skriver Maria Fridstjerna om Innan man vet:
”Elisabet O. Klint förlorade sin man 2017. Han avled efter att ett par år tidigare ha drabbats av ALS och frontallobsdemens. Dagboksskrivandet blev hennes sätt att bearbeta sorgen och har nu utmynnat i den självbiografiska skildringen Innan man vet. Boken beskriver alla känslodimensioner och författarens kamp när livet plötsligt vänder. Berättelsen, som är ohöljd och öppenhjärtig, kan vara ett stort stöd för människor som har liknande erfarenheter. Förtjänstfullt innehåller texten även hänvisningar till organisationer som arbetar med frågor på området. Texten är därtill viktig för att belysa hur det är att vara anhörig och leva i en svårt sjuk människas närhet och den sorg och förtvivlan det innebär, men också om vägen tillbaka. Boken har endast 135 sidor men är innehållsmässigt omfattande. Kapitlen är summariska, men kärnfulla, starkt emotionella och berörande.”
Helhetsbetyg: 4
Tor Flensmarck ger Olof Wiks Mosaikmästaren en femma i betyg.
”Olof Wik, läkare och deltidsmusiker, tar oss med på en ödesmättad, fascinerande resa under kejsarparet Justinianus I:s och Theodoras regenttid i bysantinska Östrom 527–568 med Konstantinopel som huvudstad. Den fiktive mosaikmästaren Cyrus berättar i dagboksform detaljerat och med stor inlevelse om sitt händelserika liv som persisk krigsfånge skonad till livet tack vare sin hantverkstalang, vilken utvecklas inom mosaik, en konst som för honom till byggnationen av Hagia Sofia 532–537. Författaren låter honom även förfärdiga mosaikerna i San Vitalekyrkan i Ravenna 546 över Justinianus och Theodora, vars mosaik pryder bokomslaget. Flertalet personer är historiska, så t.ex. Hagia Sofias arkitekt Isidore d.ä. Cyrus är ett rö för vinden, styrd av maktens nyckfulla skeenden och intrigspel, religionskonflikter, den livsfarliga relationen med Theodora, slutligen Justinianus domslut att stympa mästarens högra hand, låta blända honom för att omöjliggöra konkurrerande mosaiker åt andra härskare.”
Helhetsbetyg: 5.
Höstens första avsnitt av Dinter utan filter är här! Lyssna på ett intimt samtal om skrivande mellan Richard Dinter och Aase Berg.
Ekström & Garay har inlett ett samarbete med Script46 som hjälper författare att omarbeta sina böcker eller manus till film eller serie. De bistår författare med synopsis, att få kontakt med produktionsbolag samt att, i förekommande fall, få boken adapterad till ett manus för film eller serie.
Det är lite symboliskt att Madeleine Brandins tionde bok ”Aktersvall” släpptes samtidigt som hon fyllde 70 år.
– Jag skriver om hur en mamma lämnar över stafettpinnen till sina döttrar. Och nu med corona, när vi 70-plussare skulle isolera oss, tänkte jag att det kanske var dags att lämna över stafettpinnen.
Läs intervjun på Lokaltidningen Trelleborg
”Aktersvall är varken mer eller mindre än en grandios släktkrönika, full av tidsfärger, markörer i form av viktiga händelser de flesta av oss vet något om, och hade hon skrivit på engelska hade säkert någon filmare slagit klorna i den för en tv-serie.”
-Thomas Nydahl
Läs recensionen på Inre exil
Ulf Ivarsson ville skriva något mer personligt om den världsberömde kemisten och apotekaren Carl Wilhelm Scheele. Det utmynnade i den skönlitterära romanen Kemin var hans ädla ögonsten. Men det dröjde fram till pensioneringen innan han ansåg sig ha tiden det krävde.
– Maria Larsdotter, Upsala Nya Tidning
Läs hela intervjun i UNT, 8 september 2020
2016 debuterade [Anders Gabriel] Sundström som författare med en bok om receptionen av Beethovens musik i Sverige. Där visar han att de värmländska herrgårdarna Ransäter och Odenstad sannolikt var bland de första platser i landet där Beethovens musik spelades på tidigt 1790-tal. Biografin över Liszt är hans andra bok.
Liszts liv skildras kronologiskt från födelsen i byn Doborján i dåvarande ungerska delen av det habsburgska imperiet via hans år i Wien, Paris, Rom och Weimar till slutet i Bayreuth 1886 där han också är begravd. Kronologin understöds av ett rikhaltigt bildmaterial. Boken avslutas med en kortare förteckning över Liszts verk, en musikalisk ordlista och ett personregister.
– Hans Lödén, Värmlands Folkblad, måndag 7 september 2020
Läs hela recensionen i Värmlands Folkblad (prenumeration krävs)
Artikeln återpublicerad med tillstånd av Ålandstidningen.
Anders Gabriel Sundström har varit fascinerad av kompositören Franz Liszt sedan tonåren. Den 7 september släpper han en bok om 1800-talspianisten.
”Franz Liszt– kontrasternas man” heter den nya boken som är Anders Gabriel Sundströms andra. I boken berättar han om kompositörens liv och om musiken.
– Franz Liszt hade ett mycket spännande liv. Det finns fascinerande historier om honom redan innan han föddes. Året han föddes syntes ”Den Stora Kometen” tydligt från jorden, och hans mor menade att det betydde att han skulle göra stora saker, säger Anders Gabriel Sundström.
Han har själv spelat musik av Franz Liszt sedan han gick i gymnasiet och ser Liszt som en stor förebild inom musiken.
– Liszt gjorde en hel del som inte var så lyckat, men det han gjorde bra var fullkomligt ypperligt.
Planerat i många år
År 2011 var det 200-årsjubileet av Franz Liszt födelse. Det var då Anders Gabriel Sundström fick idén till boken.
– Då skrev jag ett föredrag om Franz Liszt som jag åkte runt och höll på olika platser i Europa. Det föredraget blev publicerat som en text och är också med i boken.
Sedan dess har arbetet på boken pågått fram och tillbaka och Anders Gabriel Sundström har skrivit och publicerat en annan bok, om Ludwig van Beethoven, där emellan.
– Jobbet på boken har kommit och gått men totalt kanske det tog ett år. Berättelsen har varit klar sedan januari, men jag har filat på småsaker in i det sista. Anders Gabriel Sundström säger att skrivandet gick både snabbt och ganska enkelt.
– Det svåraste var inte berättelsen, det svåraste var när allt var klart och man kommer på saker här och där som borde ändras. I mars när jag redan hade lämnat in boken till förlaget kom jag mitt i allt på att det inte stod i boken när Franz Liszt föddes.
Anders Gabriel Sundström säger att projektet till stor del har bestått av att forska och att hitta bra källor till materialet.
– Vissa detaljer kräver väldigt mycket arbete. Man kanske har hört historien tidigare, men det är viktigt att ha en källa som säger hur det är, svart på vitt.
– Franz Liszt liv är fullt med roliga anekdoter och goda historier. En historia som jag kämpade mycket med och som var svår att reda ut var en om hur Lizst träffade Beethoven som barn. När det är mycket forskning är det också större glädje när man hittar en bra källa
Lärde du dig någonting när du skrev boken?
– Ja, det roligaste av allt när man skriver är att man lär sig så mycket. När man själv läser är det en annan sak. Det ger väldigt mycket värdebehållning att själv lära sig så pass mycket.
Något för alla
Anders Gabriel Sundström säger att boken främst riktar sig till ”folk som tycker om att gå på konsert”.
– Mycket av det jag skriver i boken är berättat förut. Boken är mitt eget sätt att förstå och berätta historien om Franz Liszt liv. Den riktar sig till dem som gillar musik, inte högakademiker inom musikhistoria.
I boken finns också en del nya historier.
– Det finns kapitel om hur Franz Liszt adlades och om att han var frimurare. Det materialet har aldrig publicerats förut.
Anders Gabriel Sundström tror att boken kan uppskattas av de flesta.
– Vissa resonemang kan kanske kännas främmande om man inte är inne i musikens värld, men till största del kan nog vem som helst ta till sig boken.
Han säger att boken är ganska lättläst och mindre akademisk än hans förra bok.
– Trots att en bok innehåller en seriös beskrivning så tycker jag inte att den behöver vara gravallvarlig. Min son som är 13 läser den just nu.
Syskonböcker
Bilderna i boken är någonting som Anders Gabriel Sundström är väldigt nöjd över.
– Bilderna är väldigt noggrant utvalda och placerade. Jag valde att ha alla bilder i svartvitt, så att det blir lite som i en gammal romantisk film.
Omslaget är han också väldigt glad över.
– Omslaget är ritat av Anne-Marie Petersen. Jag har länge haft en karikatyr av Beethoven som hon har ritat upphängd på min vägg. När jag skrev min förra bok kontaktade jag henne och frågade om jag fick använda hennes illustration. Nu gick hon med på att rita omslag till den här boken också, vilket är kul. Böckerna blir som syskonböcker.
Anders Gabriel Sundström har redan börjat fundera på möjligheten att skriva en tredje bok.
– Mitt förlag har föreslagit en bok om kvinnliga italienska tonsättare på 1600-talet. Det skulle vara väldigt roligt, för då skulle jag verkligen kunna lära mig mycket. Jag skulle också väldigt gärna skriva en bok för barn. Om det blir en tredje bok kanske det blir en barnbok om Beethoven.
Tilda Lindén, Ålandstidningen, torsdag 20 augusti 2020
Gunilla Lindblad har läst Privatus av Christian Peters.
”Privatus är en stark och mörk berättelse om rädslor, ensamhet, om tystnad, minnen och längtan. Och ett magiskt tänkande som går som en tråd, ’bara jag gör rätt kommer allt att bli rätt’. Ett barns fåfänga längtan i kärlek och lojalitet till föräldrar. Svek som kapslar in, suger ut. Liv blir till en förstelnad scenbild.”
Läs hela recensionen på Dast Magazine
En mjölnare och hans son är på väg till en kunglig bröllopsfest i ett medeltida London. De har lovat mjöl och nybakat bröd till den stundande festligheten, men kvällen får en oväntad vändning när fadern av en slump vinner den tillträdande kungens förtroende.
Så börjar Nils-Håkan Englunds debutbok Folket från East Anglia, en bok vars handling inspirerats av en lucka i svensk historia.
Läs hela intervjun i Norra Skåne (prenumeration krävs)
